Umgängesrätt är barnets rätt att träffa och ha kontakt med den förälder som det inte bor tillsammans med. Rätten framgår av 6 kap. 15 § Föräldrabalken (1949:381), FB, och utgår helt från barnets bästa. Är umgänget en källa till konflikt kan en advokat inom vårdnadstvist hjälpa dig att hitta en lösning som fungerar för barnet.
Vad innebär umgängesrätt?
Umgängesrätt innebär att ett barn har rätt att umgås med den förälder som det inte bor med, genom att träffas eller ha kontakt på annat sätt. Det är viktigt att förstå att umgängesrätten är barnets rätt, inte förälderns.
Att rätten tillhör barnet betyder att umgänget alltid ska utformas utifrån vad som är bäst för barnet, inte utifrån vad föräldrarna anser sig ha rätt till. En förälder kan därför inte kräva umgänge som en rättighet för egen del, utan frågan prövas alltid med barnets behov i centrum.
Umgänget kan se ut på olika sätt. Vanligast är att barnet träffar föräldern fysiskt, men umgänge kan också ske genom telefon, videosamtal eller andra former av kontakt, särskilt när föräldrarna bor långt ifrån varandra.
Vad säger lagen om umgängesrätt?
Det slås i 6 kap. 15 § FB fast att barnet ska ha rätt till umgänge med en förälder som det inte bor tillsammans med, och att föräldrarna har ett gemensamt ansvar för att behovet tillgodoses. Barnets bästa är styrande i alla beslut, enligt 6 kap. 2 a § FB.
Föräldrarna kan komma överens om umgänget själva, och en sådan överenskommelse kan skrivas ned i ett avtal som socialnämnden godkänner. Kommer föräldrarna inte överens kan en av dem väcka talan i tingsrätten, som då beslutar om umgängets omfattning utifrån barnets bästa.
Umgängesrätten är inte utan gränser. Om umgänge skulle innebära en risk för barnet, exempelvis vid våld eller övergrepp, kan domstolen begränsa eller helt vägra umgänge. Barnet kan inte heller tvingas till umgänge mot sin vilja, och äldre barns inställning väger tyngre ju mognare barnet är.
Hur ofta har man rätt till umgänge?
Det finns ingen bestämd regel för hur ofta umgänge ska ske, utan omfattningen avgörs alltid utifrån barnets bästa i det enskilda fallet. Lagen anger alltså inget fast schema, utan varje familj gör sin egen bedömning.
Vad som blir lagom beror på flera saker:
- barnets ålder och behov
- hur relationen mellan barnet och föräldern ser ut
- det geografiska avståndet mellan föräldrarna
- barnets skola, fritid och vardag
En vanlig lösning är att barnet bor hos den ena föräldern och träffar den andra varannan helg samt en del av loven, men det är bara ett exempel. Ett litet barn kan behöva kortare och tätare umgänge, medan ett äldre barn kan ha andra önskemål. Poängen är att umgänget ska anpassas efter barnet, inte efter en mall.
Vad innebär umgängesstöd och umgängessabotage?
Om barnet har behov av det kan rätten besluta att en person som socialnämnden utser ska medverka vid umgänget, ett så kallat umgängesstöd. Det kan användas när barnet behöver trygghet, exempelvis i inledningen av ett återupptaget umgänge.
När en boendeförälder utan godtagbara skäl hindrar barnet från att träffa den andra föräldern kallas det umgängessabotage. Domstolarna ser allvarligt på detta, eftersom det går emot barnets rätt till umgänge, och det kan i förlängningen leda till att vårdnaden omprövas.
Hur upplöses ett registrerat partnerskap?
Upplösning sker på samma sätt som vid ett äktenskap, alltså genom den ena partnerns död eller genom en dom om upplösning i tingsrätten. Reglerna om betänketid och ansökan är desamma som vid en skilsmässa.
Vill partnerna gå skilda vägar ansöker de, gemensamt eller var för sig, om upplösning hos tingsrätten. Finns hemmavarande barn under 16 år, eller vill bara den ena partnern separera, föregås upplösningen av en betänketid på minst 6 månader. Därefter görs en bodelning enligt samma principer som för makar. En advokat vid skilsmässa kan biträda genom hela processen.
När bör man söka juridisk hjälp?
Du bör söka juridisk hjälp när ni inte kan komma överens om umgänget, när det saboteras, eller när det finns oro för barnets säkerhet. Ju tidigare frågan reds ut, desto mindre risk att konflikten går ut över barnet.
Vanliga situationer där ett ombud gör skillnad:
- ni är oense om hur ofta och hur umgänget ska ske
- den andra föräldern hindrar dig från att träffa barnet
- du är orolig för barnets säkerhet vid umgänge
- ni behöver få ett avtal om umgänge på plats
- ett tidigare beslut om umgänge behöver ändras
Ofta hänger umgänget ihop med frågor om vårdnad och boende, som ofta uppstår vid en separation. Då kan en advokat vid skilsmässa hjälpa er att reda ut helheten på ett sätt som håller över tid.
Exempel på situationer där umgängesrätt aktualiseras
✔︎ ”Barnen bor hos sin mamma och jag får knappt träffa dem, hur ofta har jag egentligen rätt till umgänge?”
✔︎ ”Min dotter säger att hon inte vill åka till sin pappa, måste hon ändå det?”
✔︎ ”Mitt ex ställer ständigt in våra umgängeshelger med kort varsel, vad kan jag göra åt det?”
Vanliga frågor om umgängesrätt
Har föräldern en skyldighet att umgås med sitt barn?
Umgängesrätten är barnets rätt, och en förälder kan inte tvingas att umgås med sitt barn mot sin vilja.
Lagen ger barnet rätt till umgänge, men det går inte att med tvång genomdriva att en ovillig förälder faktiskt träffar barnet. Däremot kvarstår förälderns underhållsskyldighet oavsett om umgänge sker eller inte.
Kan mor- och farföräldrar få umgängesrätt?
Andra närstående än föräldrar har ingen egen umgängesrätt, men socialnämnden kan i vissa fall väcka talan om umgänge för barnets räkning.
Det kan bli aktuellt när barnet har en nära relation till exempelvis en mor- eller farförälder. Även här är det barnets behov, inte den vuxnes önskemål, som är styrande.
Vem betalar för resorna vid umgänge?
Huvudansvaret för umgängesresor ligger på den förälder som barnet ska besöka, men boföräldern kan bli skyldig att bidra utifrån sin ekonomi.
Reglerna tar sikte på situationer där föräldrarna bor långt ifrån varandra. Fördelningen görs utifrån vad som är skäligt med hänsyn till föräldrarnas ekonomiska förmåga och övriga omständigheter.
Kan ett umgängesbeslut ändras senare?
Ja, ett beslut om umgänge kan ändras om förhållandena förändras eller om det inte längre är förenligt med barnets bästa.
Barn växer och behov förändras, och ett umgänge som passade ett litet barn kanske inte passar en tonåring. Föräldrarna kan då teckna ett nytt avtal eller, om de inte är överens, vända sig till domstol på nytt.
Vad gör jag om den andra föräldern struntar i umgängesbeslutet?
Följs inte ett umgängesbeslut som fastställts av domstol kan du ansöka om verkställighet hos tingsrätten.
Domstolen kan då besluta om åtgärder för att umgänget ska bli av, men prövar alltid först om verkställighet är förenligt med barnets bästa. Vid upprepat sabotage kan det också bli aktuellt att se över vårdnaden.