Lag om rättspsykiatrisk vård (1991:1129), LRV, är den lag som reglerar psykiatrisk tvångsvård för personer som har begått brott och lider av en allvarlig psykisk störning. Är du eller en närstående berörd av ett sådant beslut om vård är du välkommen att kontakta en advokat inom socialrätt som kan förklara vad som gäller och företräda dig i domstol.
Vad är LRV?
LRV är den lag som gör det möjligt att ge psykiatrisk vård med tvång när vårdbehovet har uppstått i samband med brott. Lagen kompletterar därmed lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, LPT, som gäller tvångsvård utan koppling till brott.
Lagen omfattar personer som en domstol har överlämnat till rättspsykiatrisk vård som påföljd för ett brott. Vilka tvångsåtgärder som får användas skiljer sig i princip inte från vad som gäller vid vård enligt LPT, eftersom LRV i stora delar hänvisar till den lagen. Skillnaderna ligger framför allt i hur vården inleds, hur länge den får pågå och vem som beslutar att den ska upphöra.
När kan någon dömas till rättspsykiatrisk vård?
Domstolen kan överlämna en tilltalad till rättspsykiatrisk vård om hen lider av en allvarlig psykisk störning och behöver psykiatrisk vård som är förenad med frihetsberövande och tvång. Bestämmelsen finns i 31 kap. 3 § brottsbalken (1962:700), BrB.
Ytterligare två saker styr bedömningen. Påföljden får inte användas om brottet är så lindrigt att det kan stanna vid böter, och det ska med hänsyn till den tilltalades psykiska tillstånd och personliga förhållanden i övrigt vara påkallat att hen tas in på en vårdinrättning. Bedömningen bygger på en rättspsykiatrisk undersökning.
Bakgrunden till ordningen är fängelseförbudet i 30 kap. 6 § BrB, som innebär att den som har begått brottet under påverkan av en allvarlig psykisk störning som huvudregel inte får dömas till fängelse.
Vad innebär särskild utskrivningsprövning?
Särskild utskrivningsprövning betyder att det är förvaltningsrätten som beslutar om vården ska upphöra. Domstolen kan förena beslutet om rättspsykiatrisk vård med sådan prövning när det finns risk för att patienten återfaller i brottslighet av allvarligt slag.
För att vården ska kunna upphöra krävs enligt 16 § LRV både att risken för återfall i allvarlig brottslighet till följd av störningen inte längre finns och att patienten inte längre behöver vårdas på en sjukvårdsinrättning under frihetsberövande och tvång. Frågan prövas efter anmälan från chefsöverläkaren eller efter ansökan från patienten själv.
Prövningen påverkar också vardagen under vårdtiden. För patienter med särskild utskrivningsprövning är det förvaltningsrätten som beslutar om tillstånd att vistas utanför vårdinrättningens område.
Skillnaden mellan LRV och LPT
LRV gäller vård som har sin grund i brott, medan LPT gäller psykiatrisk tvångsvård utan sådan koppling. Båda lagarna trädde i kraft 1992 och bygger på samma grundtanke: vård med tvång får bara ges när frivillig vård inte är möjlig.
De viktigaste skillnaderna:
- Hur vården inleds: enligt LPT krävs vårdintyg och beslut av chefsöverläkare, enligt LRV är det domstol som beslutar om påföljden
- Vem som avslutar vården: vid särskild utskrivningsprövning beslutar förvaltningsrätten, annars chefsöverläkaren
- Vad som prövas: vid LRV med särskild utskrivningsprövning vägs även risken för nya allvarliga brott in, inte bara vårdbehovet
- Vårdtidens ram: vård enligt LPT är tidsbegränsad i steg, medan vård med särskild utskrivningsprövning inte har någon bestämd sluttid
En patient kan alltså vårdas under samma former och på samma avdelning oavsett vilken lag som ligger bakom, men rättsläget skiljer sig bland annat i fråga om vem som bestämmer när vården ska sluta.
Hur länge varar vård enligt LRV?
Någon i förväg bestämd vårdtid finns inte, utan vården ska pågå så länge förutsättningarna för den är uppfyllda. Det skiljer rättspsykiatrisk vård från ett fängelsestraff, som döms ut med en bestämd längd.
För vård utan särskild utskrivningsprövning gäller enligt 12 och 12 a §§ LRV att vården får pågå i högst 4 månader, varefter förvaltningsrätten på ansökan av chefsöverläkaren kan medge att den fortsätter i högst 6 månader i taget. Chefsöverläkaren ska dessutom fortlöpande överväga om vården kan upphöra och besluta om det så snart förutsättningarna inte längre finns, enligt 13 § LRV.
För vård med särskild utskrivningsprövning finns ingen motsvarande yttre gräns, utan frågan prövas av förvaltningsrätten återkommande och när patienten ansöker om det. Vårdtiderna blir därför i praktiken ofta betydligt längre än vid vård utan särskild utskrivningsprövning.
Vården behöver inte ske på sjukhus hela tiden. Domstolen eller chefsöverläkaren kan besluta om öppen rättspsykiatrisk vård, där patienten bor utanför vårdinrättningen men är skyldig att följa särskilda villkor, exempelvis om medicinering eller kontakt med vården. Följs inte villkoren kan patienten återintas för sluten vård.
Kan beslut enligt LRV överklagas?
Ja, chefsöverläkarens beslut kan överklagas till förvaltningsrätten, och förvaltningsrättens dom kan överklagas vidare till kammarrätten. Rätten till domstolsprövning är en central rättssäkerhetsgaranti i tvångsvårdslagstiftningen.
Patienten har rätt till offentligt biträde i domstolen, och biträdet betalas av staten. Biträdet går igenom vårdunderlaget och hjälper patienten att framföra sin syn på saken. Målen ska handläggas skyndsamt, och för mål om särskild utskrivningsprövning gäller särskilda tidsfrister.
Som tidigare nämnts är det möjligt att överklaga beslut i dessa frågor, exempelvis när en ansökan om att vården ska upphöra har avslagits eller i fråga om vissa enskilda beslut under vårdtiden, exempelvis beslut om tvångsåtgärder eller om att neka tillstånd att vistas utanför vårdinrättningen.
När bör man söka juridisk hjälp i ett LRV-ärende?
Ta kontakt med ett ombud så snart frågan om rättspsykiatrisk vård aktualiseras, alltså redan när en rättspsykiatrisk undersökning beslutas. Det som sägs och utreds tidigt får ofta betydelse för hela vårdtiden.
Vanliga situationer där ett ombud gör skillnad:
- åklagaren yrkar att påföljden ska bli rättspsykiatrisk vård
- domstolen ska pröva om vården ska förenas med särskild utskrivningsprövning
- patienten ansöker om att vården ska upphöra och får avslag
- ett beslut om tvångsåtgärd eller nekad permission behöver överklagas
- närstående vill förstå vad vårdformen innebär och hur länge den kan pågå
Exempel på situationer där LRV aktualiseras
- ”Min son har åtalats för misshandel men är psykiskt sjuk, kan han dömas till vård i stället för fängelse?”
- ”Jag har vårdats i 3 år nu och vill ansöka om att vården ska upphöra, hur går det till?”
- ”Domstolen beslutade om särskild utskrivningsprövning, vad betyder det för när min bror kan komma hem?”
I samtliga fall är det värt att tidigt få klarhet i vem som beslutar och vilka kriterier som prövas, eftersom det styr vad som faktiskt går att påverka.
Vanliga frågor om LRV
Är rättspsykiatrisk vård ett straff?
Vården är en påföljd för brott, men den bestäms utifrån vårdbehov och inte utifrån brottets straffvärde.
Det innebär att vårdtiden inte är proportionell mot brottet på samma sätt som ett fängelsestraff. En person som överlämnas till vård kan därför vårdas både kortare och längre tid än vad ett fängelsestraff för samma gärning skulle ha inneburit.
Kan en person både dömas till skadestånd och överlämnas till vård?
Ja, skyldigheten att betala skadestånd till den som utsatts för brottet påverkas inte av att påföljden blir vård.
Domstolen prövar skadeståndsfrågan för sig, med samma utgångspunkter som i andra brottmål.
Vem är chefsöverläkare och vilken makt har den?
Chefsöverläkaren är den läkare vid vårdinrättningen som har det formella beslutsansvaret enligt tvångsvårdslagarna.
Uppgifterna omfattar beslut om intagning, om tvångsåtgärder och, när särskild utskrivningsprövning inte gäller, om att vården ska upphöra. Besluten är överklagbara, och chefsöverläkaren är skyldig att informera patienten om rätten till ombud och offentligt biträde.
Får en patient med särskild utskrivningsprövning lämna sjukhuset?
Tillstånd att vistas utanför vårdinrättningens område kan ges, men det är förvaltningsrätten som beslutar om det.
Tillståndet kan förenas med villkor och gälla vid enstaka tillfällen eller under längre perioder. Bryter patienten mot villkoren kan tillståndet återkallas.
Har närstående rätt till information om vården?
Hälso- och sjukvårdens sekretess gäller även vid vård enligt LRV, vilket innebär att uppgifter normalt inte lämnas ut utan patientens samtycke.
Närstående kan däremot informera vården om sina iakttagelser, och i mål om vårdens upphörande kan de i vissa fall höras. Vill du som närstående få insyn är vägen dit oftast att patienten själv samtycker eller att ett ombud förs in i processen.