logotype

Barn i asylprocesser

Barnrättsorganisationer har i flera år påtalat brister i handläggningen hos såväl Migrationsverket som hos landets migrationsdomstolar beträffande det faktum att barn inte i tillräckligt hög utsträckning får komma till tals i asylprocesser. Sedan den 1 januari i år är FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) svensk lag, vilket gör det extra aktuellt att se över vilka rättigheter barn har i asylprocesser. Följande artikel är en översiktlig genomgång av den gällande rätten, de brister som påtalats i den svenska utlänningslagen och dess tillämpning, samt ett antal förslag på hur dessa brister kan avhjälpas.

Barn i asylprocesser

Såväl vuxnas som barns asylskäl ska prövas individuellt.[1] Av både praktiska och ekonomiska skäl handläggs emellertid familjemedlemmars asylärenden ofta gemensamt.[2] De senaste åren har flera barnrättsorganisationer och juridiskt sakkunniga ifrågasatt Migrationsverket och migrationsdomstolarnas sätt att handlägga och utreda barns grunder för uppehållstillstånd.[3] I många fall, menar kritikerna, finns det risk att barnens egna asylskäl inte utreds tillräckligt.[4] I slutändan kan en sådan bristande utredning i värsta fall leda till att barnet berövas sin rätt till asyl.


Barns rättigheter i utlänningslagen

I utlänningslagen, den lag som reglerar migrationsrätten, framhålls barn och barnperspektivet på flera sätt. Lagen stadgar exempelvis att myndigheter särskilt måste beakta barnets hälsa, utvecklingen samt barnets bästa i asylärenden som innefattar barn.

Mot bakgrund av att begreppet ”barnets bästa” inte är definierat i lagen, är den rådande uppfattningen i doktrinen är att principen om barnets bästa måste tolkas utifrån varje given situation.[5]

Vidare föreskriver utlänningslagen att barn som berörs av beslut ska höras i ärendet, om det inte är olämpligt, samt att barnets ålder och mognad måste vägas in vid bedömningen av barnets utsaga. Liknande formulering återfinns i barnkonventionens 12 art. som stadgar att barn har rätt att uttrycka sina åsikter och att dessa ska ställas i förhållande till barnets ålder och mognad.

Kritik från sakkunniga

Slutsatser från undersökningar gjorda av Rädda Barnens är att barn i allt för låg utsträckning får komma till tals i processen samt att myndigheterna i högre grad måste undersöka och beakta barnens egna skyddsskäl. Kritik riktas mot att barns asylskäl varken uppmärksammats eller bedömts, och i de fall där barns asylskäl har beaktats är det endast ett fåtal som fått skälen prövade individuellt.[6] Även United Nations Children’s Fund (UNICEF) riktar skarp kritik mot Sverige gällande barns möjligheter att bli hörda under asylprocessen.[7] Samma bild ges av Barnombudsmannen i en skrivelse där myndigheten intervjuat ett stort antal barn som sökt asyl i Sverige.[8]

Givet att kritiken stämmer och att det finns brister i hur svenska myndigheter agerar i barns asylärenden, vad finns det att göra åt saken?

Förslag på förändringar

Ett sätt att komma till rätta med problemet att barn inte blir hörda under sina asylprocesser i Sverige skulle vara att ta bort olämplighetsrekvisitet i 1 kap. 11 § utlänningslagen. Paragrafen skulle då stadga att barn alltid ska höras i en asylprocess. Detta skulle även fortsättningsvis behöva göras utifrån barnets egna förutsättningar och i beaktande av deras ålder och mognad.

Ett annat förslag, som både Rädda Barnen och Barnombudsmannen har lyft fram, är att lagstiftaren borde överväga införandet av ett särskilt lagrum som tar sikte på barnspecifika asylskäl.[9] Detta skulle både kunna stärka barnets ställning i asylärenden, men också öka myndigheternas utredningsskyldighet. 


Omvänd utredningsordning 

Utifrån myndigheternas krav på effektivitet kan det anses rimligt att en asylsökande familj handläggs gemensamt. Av samma anledning kan det vid första anblick tyckas acceptabelt att inte göra fullständiga utredningar gällande barn om deras föräldrar bedöms ha skäl för uppehållstillstånd. I lagen finns det inte stadgat någon hierarkisk ordning som måste beaktas, varför myndigheterna har all rätt att först utreda föräldrarna. Med hänsyn till den individuella rätten att få sitt ärende prövat, måste dock myndigheterna sedan göra utredningar gällande vart och ett av de barn som också ansöker om asyl. Ändå visar rapporter från Rädda Barnen, Barnombudsmannen och UNICEF att Migrationsverket och migrationsdomstolarna primärt beaktar de vuxnas asylskäl. Att omständigheter kopplade till vuxna utreds först är således inte fel per se, men det blir problematiskt om detta leder till att barnens utredningar kommer i skymundan eller i värsta fall glöms bort helt och hållet.

Då principen om barnets bästa måste beaktas i asylärenden både med hänvisning till utlänningslagen och till barnkonventionen, kan det finns anledning att se över den utredningsordning myndigheterna tenderar att välja. Kanske skulle barnens bästa få en mer framträdande roll om myndigheterna alltid bedömde barnens asylskäl i första hand?


Kompetensutveckling

Rädda Barnen framhåller i sin rapport att både utredarna på Migrationsverket samt de personer som förordnas som biträde i asylärenden som innefattar barn bör ha särskild barnkompetens.[10] Tidigare fanns det särskilda enheter och team vid Migrationsverket som utredde barn och unga. Ett återinförande av sådana specialavdelningar skulle kunna leda till förbättrade utredningar hos myndigheterna. Ett annat förslag är att barn i asylprocesser skulle förordnas egna biträden.


Den som söker asyl i ett annat land befinner sig i en osäker position och barn i asylprocesser är än mer utsatta. Av den anledningen är det av högsta vikt att barn i asylärenden sätts i första rummet.

– Lovisa Björkman, praktiserande jur. kand.

[1] Se exempelvis art 8.2a i Rådets direktiv 2005/85/EG av den 1 december 2005 om miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för beviljande eller återkallande av flyktingstatus (asylprocedurdirektivet).

[2] Rädda Barnen, Barns egna asylskäl – Om rätten att bli sedd som individ, 2016, s. 11 ff.

[3] Kritik har bland annat kommit från Barnombudsmannen, Rädda Barnen och United Nations Children’s Fund (UNICEF).

[4] Rädda Barnen, Barns egna asylskäl – Om rätten att bli sedd som individ, 2016, s. 11 ff.

[5] Dane, Louise, Den reglerade invandringen och barnets bästa: barns rätt till familjeliv och privatliv enligt barnkonventionen, Europakonventionen, EU-rätten och svensk utlänningslagstiftning, 2019, s. 197.

[6] Rädda Barnen, Barns egna asylskäl – Om rätten att bli sedd som individ, 2016, s. 10.

[7] UNICEF, Protected on Paper? – An analysis of Nordic country responses to asylum-seeking children, 2018, s. 47 ff.

[8] Barnombudsmannen, Vi lämnade allting och kom hit. Röster från barn och unga på flykt, 2017, s. 19 ff.

[9] Rädda Barnen, Barns egna asylskäl – Om rätten att bli sedd som individ, 2016, s. 20 samt Barnombudsmannen, Vi lämnade allting och kom hit. Röster från barn och unga på flykt, 2017, s. 72–73.

[10] Rädda Barnen, Barns egna asylskäl – Om rätten att bli sedd som individ, 2016, s. 20–21.